Första dagen på Micky London...

Gud vad det känns härligt att jobba här! Har arbetat hela dagen med Iwona, grafisk ansvarig och associate designer på Micky. Vi har jobbat hela dagen vid datorn och omdesignat technical flats till line sheets - låter kanske krångligt, men det är jätteskoja! Mr.Manchanda, Eileen och Andrea åkte iväg till New Jersey för att besöka potentiella köpare. Alla här är jättetrevliga och målinriktade - verkligen drivna!Och kräsna kan man väl säga - eller ja - de har smak :) De har bestämt att de skall byta riktning och look på sina visioner, till något lite mera edgy och ungt än vad det är nu - så det betyder att huvuddesignern fick sparken och vi ska få en ny imorgon :) That's how it works here in Fashion, "one day you're in, and the next day you're out".

Nu ska jag och Andrea snart åka iväg till Harlem ( det kryper i skinnet när jag tänker på det ) och säga upp oss från lägenhetsfirman. Vi måste åka dit personligen för vår agent (en surkärring från dominikanska republiken) kan inte ett ord engelska så man får ej kontakta henne per telefon - man måste åka dit.
Sen ska vi till Queens som sagt och titta på ett temporärt rum.

Nu har jag ont i fötterna av mina high heels - men vill man vara fin får man lida pin eller hur det nu hette, hehhe :)

Gsus!

Nu vet ni, har jag varit med om så mycket att jag vet inte i vilken ända jag skall börja berätta! Här kommer iallafall toppen av isberget:

Vi ( jag och Andrea min kollega som är PR manager på Micky London ) har avnjutit happy hour och delikata sallader nere i Soho, suttit på takterass till ett hotell med utsikt över hela New York och smuttat dyra cocktails och låtsas vara fisförnäma som alla andra där.
Sedan har vi varit på lägenhetsjakt uppe i Harlem ( mot vår egen vilja ) , vilket resulterade i att jag fick glas i foten, blödde något kvarter och sedan insåg vi att vi ger upp! Sedan åkte vi till Brooklyn för att titta på en annan lägenhet som verkade jättelovande men den var för liten. Så imorgon kväll ska och titta på en ny lägenhet till ett gay couple i Brooklyn :) Vi håller tummarna! Vi har mailat som tokar till en massa olika svenskar som vi hittade via Svenska Kyrkan och hoppas vi får napp snart! Det är lite krångligt att hitta ett ställe som är tillräckligt stort för två personer med en tendens att shoppa :). men det är inga problem, jag är kolugn och känner på mig att det löser sig! Så ni ska inte oroa er där hemma, även om jag vet att ni gör det!

Vi har fixat oss till en dam som äger ett rum i en lägenhet uppe i Astoria, Queens som vi ska åka och titta på ikväll - planen är att om det inte ser ut som en knarkhåla så ska vi bo där cirka en vecka för $10/dag/person tills vi hittar en lägenhet/ställe att bo permanent. Det blir billigare så här för oss än att bo på hostell/hotel som vi gör just nu medan vi letar.

Nu sitter jag på Micky London's kontor och ska börja croppa lite flats! Ser ut att bli en lugn dag. Ha det gott alla där hemma! :)

Oh.My.God.

Då sitter man här då, och har just tryck i sig sin vakio ”Den-som-kostar-7miljoner-men-det-hör-till-att-äta-den”-smörgåsen / ”den-det-hör-till-att-man-ska-äta-bara-för-att-fördriva-tiden”-smögåsen / ”Den-där-smörgåsen-jag-åt-som-tröst-att-om-planet-störtar-och-jag-dör-så-dör-jag-iallafall-mätt-och-belåten” –smörgåsen. Dyrt var det. Lika smaklöst sedan 90-talet fortfarande. Det känns lite fel att jag inte är det minsta nervös. Inte ens fast jag nyss kom på att det blir för dyrt att ta taxi från Grand Central Station hela vägen till mitt hostell, så jag får ta metro/subway istället och jag har ingen aning om hur de banorna och linjerna går – men tur så hade Lonely Planet bifogat en New York karta i slutet på sin guidebok. Där framgick att jag skall ta the 7 till Times Square och sedan ta 1,2 eller 3 mot Harlem, Cartnågonting och sen den tredje hette något annat – och stiga av efter två stopp i Columbus Circle. Vanligtvis har jag skannat igenom varenda metro/buss/tåg/taxi rutt det finns i flera månaders tid innan avfärd – men av någon anledning kände jag på mig att jag inte behöver stressa med det den här gången. Jag är nästan skrämmande lugn. Nå, snart kommer väl verkligheten emot och hjärtat börjar pumpa mer än normalt igen – Ni vet den där känslan; nervös, lite borttappad, halvt sen någonstans, och ingen aning om i vilken riktning man borde börja trampa. Lite ”piss i strumpen” som pappa brukar säga det. Den kommer snart har jag på känn. Men det är sånt som gör livet värt att leva, den där ”spänningen i byxorna” :). Eller i strumpen.

Uppdatering: 21.30 lokal tid
Sitter nu äntligen på hostellt, Columbus Circle ( rekommenderar ) efter att ha manövrat mig hit genom subway systemet med min bjässe till kappsäck. Det var ungefär lika graciöst som att släpa på att fullvuxet barn som lider av grav, obotlig tonårstrots.
Men, 5 liter svett senare stod jag här och rev i ytterdörren :) Sen var det att bege sig ut på stan och leta efter ett hänglås till mitt "locker" så att jag kan låsa in farbror dator till natten. Nå. Jag kom ju hem hit med 4 plastkassar innehållande bl.a. en hårfön, ett hänglås, mascara, bröd, en nagelfil och en pepsimax etc etc..
Killen nere i respan stängde av och fixade hostellets wi-fi ( trådlösa internet ) för min skull för min dator med superspärrar ville inte släppa in det. Folk är verkligen otroligt vänliga här och framför allt glada :) fin konstrast till finnar.

Nu blir det att röra ihop lite snabb bruschetta och sedan och sova bort jetlaget -känner mig som överkörd av Karl-Einars skördetröska! Imorgon ska jag träffa ljuvliga Andrea från kontoret där jag ska jobba!! Ska bli så kul att ses igen, ser fram emot en hel dag på New Yorks gator med liv och rörelse. Den här staden sover VERKLIGEN aldrig -ALLT är öppet 24h! Perfect!

Godnatt, Världen

Älskar Er alla dit hemma, saknar Er redan!

Packa, packa, packa...

Så ja - Hiroshima har smällt igen - men denna gång på mitt vardagsrumsgolv! Jag har påbörjat packningen för kanske, hmm 4 timmar sedan - Tagit bort, lagt till, ångrat mig igen och börjat om från början säkert 3 gånger. Hur svårt kan det vara? :)
Enligt nya föreskrifter är den nya limiten 23 kilo/ passagerare - Nå, det kan jag ju börja med att säga att inte kommer att hända i mitt fall. Jag ligger garanterat på 26-27 kilo redan - och det är bara kläder och skor! APUA!
Hur jag kunde packa min rinkka till en gräns på 20 kilo när jag sku vara borta hela 9 månader är "unbeskrivable", för att citera min pappa, när jag nu kämpar för att ligga under 23-kilostecket för att vara bort ynka 3 månader. Nä, stryk tål man nästan få för att man har så mycket saker! Men what a wonderful problem to have, egentligen.

Hur har jag tänkt ta hem allt jag shoppar dit?
Nå, den stunden den sorgen :)

Nu en kopp te, lite slutgiltigt klämmas i kappsäcken och sen täcket över huvet. Tidig väckning imorgon igen så jag hinner klämma lite mer!